#151 Metallica – Death Magnetic

Efter att, enligt mig, haft över 13 år av misslyckat material, tog de in nya bassisten Robert Trujillo och även superproducenten Rick Rubin, som i princip kan få allt till guld, och kom tillbaka på detta album med en riktigt bra sida som fyller igenom hela albumet med den trash-inspirerade metal de är kända för. Albumet öppnar mystiskt och härligt med ”That Was Just Your Life”, som bryter sedan ut i frenetiskt pumpande. Medan de tidigare albumen innehöll minimaliskt med solon, så förvånade Metallica alla fans med uppbyggnaden på albumet, och redan efter knappt 5 minuter så slår de tillbaka med ett riktigt välplacerat solo, och den delen är viktig enligt mig, för efter det är albumet igång på riktigt. Rakt igenom så är det en variation på Metallicas nya sound, med låtar som ”All Nightmare Long”, där en blandning av spökiga mellanspel, och explosiva riff, skicklig gitarrhantering, och en uppbyggnad som bygger och bygger hela tiden och som sedan når sitt klimax. Minut efter minut så fyller Metallica med material som saknats på länge (t.ex. ”Orion”-liknande instrumentala låten ”Suicide and Redemption”), och som ger en känsla av frisk luft i lyssnarens öron. Även om slutmastringen i produktionen kunde gjorts bättre, istället för att bli ett offer för ljudvolymskriget.

År: 2008
Genre: Heavy metal, trash metal
Längd: 74:48

Spotify: Finns inte.