Det är inte ofta jag lyssnar på synthpop, men just detta album är faktiskt ett väldigt bra album, måste jag erkänna. Alla sekunder är skrämmande, men samtidigt riktigt skönt att lyssna på. Det är väldigt mycket som händer hela tiden, och all elektronik är inte bara elektronik, utan känslor. Detta album fick även Depeche Mode att bli så stora som de blev, och fortfarande är, med hjälp av singlarna ”Personal Jesus” och ”Enjoy The Silence”, men hela album är minst lika bra. Positivt är även att den varken är för lång eller för kort. Låtarna flyter ihop så bra, att efter att ha lyssnat igenom hela, så känner man att det var precis det som behövdes. Allt satt rätt vid rätt tillfällen, och hela resan fick sig ett slut med sista, skrämmande låten ”Clean”.
Även om det var fyra medlemmar under inspelningen, så är låtskrivningen ganska fokuserad på gitarristen Martin Gore. Men när hela bandet hjälper till som de gör, får det allt att få en helt annan atmosfär, och man tänker inte längre på medlemsantalet, vem som sjunger eller vem som har producerat alltet. Det hela får istället en egen bild som jag njuter av att lyssna igenom.
År: 1990
Genre: Synthpop
Längd: 47:02
Spotify: http://open.spotify.com/album/1v6DV6Bt0kDsX1Vd1f7CEe
365 album du borde höra 