Hade det inte varit för gästbloggaren Joseph Pollack som skrev om Yes ”Fragile”, hade jag inte tagit mig tid att även lyssna på några av deras andra hyllade album. Mitt i allting hittade jag denna, ”Close To The Edge”, som jag fastnade för direkt för blandningen av det progressiva med den ändå lugna musiken som finns här. Det blir inte för rockigt, men det progressiva ligger ändå kvar. Det är få gånger som så lugn musik har varit så intressant, just för utvecklingen (om man utesluter jazz). Den riktigt sköna musiken, som varierar ändå till det lite rockigare, blir aldrig för rockigt, och därmed blir det en intressant blandning som jag kan lyssna på om och om igen, när som helst. Jag vill även hylla deras sätt att bygga upp albumen, som även syns här, med tre låtar som innehåller varsin stil. Det är inte uppradade låtar som lätt kan sättas på på en radio, utan precis som annars så måste albumet lyssnas igenom helt för att även uppskattas helt.
År: 1972
Genre: Progressiv rock
Längd: 37:51
Spotify: http://open.spotify.com/album/5NPJKLsI5mCfe4yXIOfKtj (Någon konstig re-release. Endast de 3 första låtarna är det som albumet innehåller)
365 album du borde höra 