Även om Alice In Chains räknades som att komma i samma grunge-movement som band som Nirvana, Pearl Jam och Smashing Pumpkins, så måste jag säga att Alice In Chains var väldigt speciella med just detta album. Det är visserligen samma deppiga stil över det, men deras alternativmetal-approach till det hela låter mer annorlunda än de andra banden, speciellt på detta album och även speciellt med Layne Staleys väldigt kännetecknande röst. Albumet håller i princip grunge-känslan på det, men variationen i känslan är betydligt stor under hela albumet, med allt ifrån öppnaren ”Them Bones” till den episka ”Rooster” till den ärliga, lugnare ”Junkhead”.
Dirt kan tyckas som ett mästerverk, men är i helhet inget. Det beror alltid på hur man ser på albumet, men det är inget supermästerverk. Men det är garanterat ett album som borde höras, inte bara historiskt sett utan även musikmässigt innovativt sett. För det är fortfarande ett väldigt bra album, och det är ett av få liknande album som ändå inte kan toppas.
År: 1992
Genre: Alternativ metal, grunge
Längd: 57:35
Spotify: http://open.spotify.com/album/4zdKr9gtXNGj0stfss4ZzL
365 album du borde höra 