#174 Dungen – Ta Det Lugnt

Det är sällan jag gillar svensk musik, men när det väl händer så sker det med stor effekt. Först förstod jag inte grejen med Dungen för att jag hade hört så små olika sorters bitar som inte sa mig mycket. Men när jag tog tag i det efter en kväll när jag hade hört låten “Panda”, så märkte jag att detta album har mycket att komma med. Nu förstår jag grejen med Gustav Ejstes ackompanjerat av ett band med hög skicklighet. Varför han alltid stod i centrum varje gång jag läste om dem. Deras 70tals-influenser går inte att missa heller, en viktig del av dem.

Men varför just detta album? Jag favoriserar det inte på något utmärkande sätt, men efter att ha hört alla album, så tänker jag ändå “Varför inte detta album?”. Det är rock i det som får vilken riff- och melodisnubbe som helst att digga, och innehåller många intressanta bitar av psykadelisk och progressiv rock som får albumet att variera utan att det blir en majoritet. Enligt mig är skivan utomordentligt originell idag. Även om Dungens andra material är lika inflytande så har detta album en annan känsla till sig som får mig att vilja lyssna på mer för att alltid bli lika förvånad över det som kommer.

“Panda” är ett otroligt bra sätt att börja skivan, med den rock som får en att tagga till och höra mer. När man är inne, så briljerar de experimentella låtar som fyller första halvan av mitten i skivan, för att sedan gå tillbaka till rå rock med “Bortglömd” och variera ännu mer med olika sorters psykadeliska delar i t.ex. “Om Du Vore En Vakthund”. Enformigt skulle vara tråkigt, men här är raka motsatsen.

År: 2004
Genre: Psykadelisk rock
Längd: 53:23

Spotify: http://open.spotify.com/album/0ZBftsYwA6x4PmPHPgk0rN