Vill jag lyssna på ett band med en jävla energi, så sätter jag på Hella. Men vill jag lyssna på ett melodiskt band med energi som ändå fortfarande kan hålla sinnet kvar i musiken, så är det detta album som gäller. För att räknas som post-rock, så är detta band väldigt speciella och högljudda av sig, fast inte på ett negativt sätt, utan bara på ett sätt att de oftast inte tar det lugnt, utan spelar på så mycket de orkar experimentera med. Det kan finnas nackdelar under albumet, som att det på vissa ställen är dåligt mastrat, men överlag så är det ett väldigt intressant album, med många instrumentella överraskningar, som stämmorna och taktartsbytena på “A Little Bit Of Solidarity Goes A Long Way” och “Tip Of The Hat, Punch In The Face”. Något som är tråkigt är att gitarrerna tar mycket väl hand om den melodiska delen, och trummorna tar väl hand om kompet, så inget lämnas kvar till basen, som oftast inte hörs tydligt, men som får sin stund då och då, men som enligt mig är viktig för denna sorts musik, annars kan det bli hyfsat tråkigt som bassist på ställen. Min slutsats: ett väldigt experimenterande album som hittat sin egen stil som ofta skiljer sig från bandets inspirationer.
År: 2009
Genre: Post-rock, experimentell rock, math rock
Längd: 64:25
Spotify: http://open.spotify.com/album/2qVOQtgD1k2blRS1437OZO
På tal om math rock. Har du hört Mirrored av Battles? Väldigt speciel skiva som är riktigt rolig att lyssna på.
Lyssnade igenom. Inte så särskilt math rock, menmen, hur kan man avgöra om det inte är det?
Intressant skiva, hur som helst, kanske lite för dryg ibland.