Redan under de första takterna på Arctic Monkeys senaste “Humbug” så hör man att detta inte är typiska pojkaktiga AM, utan att de mognat till sig. Hur? Det börjar inte snabbt och rakt på. Det börjar lugnare än tidigare, och Alex Turners sång är lugnare och mer mystiskt, och det förvånar mig inte när mästergeniet Josh Homme (från Queens of the Stone Age, Kyuss, Them Crooked Vultures, Eagles of Death Metal) har producerat majoriteten av albumet och tillfört stilen, tillsammans med AMs tidigare producent James Ford. Något som jag gillar med just detta album från AM är att den innehåller en stor del dynamik, många förändringar i känslan och sättet att spela musiken. Ibland lugnare, ibland hårdare, ibland baserat runt ett riff medan ibland baserat på en känsla. Det är ett AM som inte bara levererar riff (som på t.ex. Favourite Worst Nightmare), utan lyssnar man t.ex. på vad gitarristen Jamie Cook lägger in i bakgrunden på de flesta låtar (ett tydligt exempel är Dangerous Animals), så hör man att de på detta album fått inspiration från många andra band än vad deras tidigare indierock innehöll. Mycket sådant kanske tack vare Josh Homme, som inte går för det raka, utan för detaljer, något som AM förmodligen fångat upp och byggt runt. Variation är ett viktigt tema runt detta album, och mystiken som ligger runt albumet får mig att älska den.
År: 2009
Genre: Alternativ rock, psykadelisk rock, indierock
Längd: 39:20
Spotify: http://open.spotify.com/album/12Mj3OuhWMwhSul1KFGkck

Arctic fucking monkeys <3